Innan jag for och hämtade ut pärlan tänkte jag göra bort två andra grejer före.
Fann ett billigt hårband från H&M för 24.50:- med en rosett på, det jag egentligen
var ute efter var ett diadem. Men hårband fungerar lika bra. Sen in på rusta. Hah.
Skulle inhandla en sån där avlång sak för förvaring att hänga i garderoben jag får
använda här(J blir galen på alla skor jag har framme och jag sa det att jag kan ha
sånt i den garderoben då om han fixar krokar till sina arbetskläder i städskrubben)
och jag tror jag gick förtielva varv innan jag fann den. Och i kön kom dagens goda
gärning.


6 par skor har intagit sin nya plats, samt annat i andra fack. Jag kan vara organiserad.
Sen en liten visning av rosetthårbandet påtaget ytterst hastigt. Mest för att prova bara.

Funderade på om jag skulle behöva betala för skadan på kameran eller inte. Hade
både garanti och försäkring så att det skulle ju inte bli svindyrt. Suck, lååång kö. Två
kacklande kärringar baki ryggen som klagar över allt, apotekets köer, olika kösystem,
hon som inte hörde att hon fick gå fram för att det var hennes tur(hon hade dessutom
tre ungar att få med sig). Kände för att vända mig om och be dom hålla käften, faktiskt.
När det var min tur stod de fortfarande bakom mig och grejade i alla produkter som
låg framme på disken "aah, haha, är det där nå slags nya pixi-böcker eller?" "fast dom
här heter kärnan". "Haha, Hellooo Kittyyy!!". Så oerhört störiga. Tillslut fick jag kameran
i handen, fick lämna autografen(okejdå, underskriften) och sen var jag klar. HAH! Inte
ett öre, skadan var alltså inte mitt fel!

För de som undrar så gav den upp 25/7 när vi var på bröllop. Hann fota brudparets dans
och nästa gång kameran skulle upp så for objektivdelen in på en gång, eller in och in kan
man inte heller säga. Den gick inte in helt heller. Försökte en sådär 111 gånger, i hopp om
att det skulle gå till sig. Icket. Suck. Och ja, de fick byta ut hela objektivenheten. Jag är såå
glad att den är hemma hos mig igen. Kurrkurr.


Jak er klaaad!