Om jag börjar gråta till ett bröllop på tvn hur skulle det då vara på
riktigt tro? Ifall en god vän eller någon av mina syskon skulle göra
det skulle jag förmodligen inte kunna hålla tillbaka tårara, jag är
så jävla blödig så det är inte sant. Jag skulle vara så glad för deras
skull.

För att inte säga när man själv kanske en dag gör det, gosh.

Ja, jag satt och såg "Bonde söker fru, bröllopet" och egentligen vet jag inte om jag tror på det. Visst dom är kära och älskar varandra, det tror jag och så såg det ut också. MEN, hallå, man gifter sig inte när man varit tillsammans i ett halvår om man vill vara säker på att det håller. Kan väl säga att jag egentligen inte ens gillade det där paret men samtidigt vill man ju inte att de ska behöva skilja sig för att de gick för fort fram. Dom skulle ju ha kunnat börja med att njuta av en förlovning en stund.

Vet ni, jag skickade aldrig tillbaka dom där "för små" jeansleggingsen förra veckan fast än att jag beställde ett par större. När jag använt dom en del så insåg jag att dom töjer ut sig litegrann och att jag förmodligen skulle kunna ha dom mindre ändå för jag visste ju att jag tillslut kunde pressa ner rumpan i dom när jag provade hur mycket för små dom var och vilken storlek jag skulle kunna tänkas behöva. Ja, nu sitter jag här i dom, dom mindre. Och jag kommer nog behålla dom, det kan säkert vara bra att ha två par. Tänka sig hur det kan bli, och imorgon är det löning.