Helt sjukt.
När jag var liten så brukade jag kolla på spårlöst försvunnen, och redan då grät jag vid lyckliga slut. Så nu har jag i några dagar väntat på att få se spårlöst eftersom det är i princip samma sak.

Och ja, jag grät en hel del. Skrålade. Varför är jag så blödig?
Men samtidigt, den ena var trots allt deras äldre syster och
alla var så glada att se dom och såg så kärvänliga.

Vill redan se nästa veckas avsnitt!

Enligt mig så är det här vettigare program än let´s dance, stjärnor på is och sånna där program där "kändisar" ska försöka bibehålla sitt "kändisskap". Det känns mer viktigt att folk får hitta sina rötter. Vanliga hederliga serier är en annan femma, dom gillar man oftast.