Just nu är jag så jävla besviken. Har blivit så fruktansvärt lurad av en viss person som jag faktiskt, helt ärligt trodde att jag skulle hålla ihop med som vän långt fram i tiden. Varje gång vi setts som hastigast(ytterst få tillfällen på sistone) sagt att vi ska hitta på något snart och så. När jag väl hör av mig får jag svaret att denne person har så mycket att göra, inte har råd eller smsar och ändrar i sista sekunden för att något har dykt upp. Så som det verkar nu är det för att någon annan har hört av sig och frågat om dom skulle hitta på något och hon då har blåljugit för en. Sagt att "vi ses någon dag nästa vecka, då har jag tid", och så blir det ju självklart aldrig. Vad fan är det med folk? Blir så jävla mållös. God, i hate this life and the all the fake people.

Sånna här grejer får en att bara vilja lämna staden för gott, aldrig komma tillbaka.
Men fine, det kan jag inte göra. Skulle aldrig kunna lämna familjen helt, inte heller
min finfina karl.