Old times.

Har suttit och glott igenom lite gamla bilder som jag har. Och herrejisses! Först och främst, vad jag saknar sommaren, då man känner sig fräsch och glad(för att man känner sig fräsch då såklart). Bara lyckan av att kunna sitta på en uteservering, grilla eller ta en kubbmatch när andan faller sig på. Nog för att jag kan tycka att vintern är bra ibland också(speciellt med skoter och fjällturer) men det är inte alls som med sommaren, jag älskar sommaren. Så är det bara.

Förra sommaren var lite utav en partysommar, men den var så jäkla bra. Och så att vi unnade oss en utlandsresa i början av hösten var ju bara pricken över i:et som vi verkligen behövde båda två. När jag sitter och tittar på bilderna kan jag verkligen känna igen känslan som vi hade där och då(underbara härliga Kreta!).

Men annars över lag så måste jag medge att jag saknar det lite ljusare håret som ändå ser väldigt fräscht ut(okej, jag medger, det kan bero på att man är solbränd och att det lättar upp allt under sommarhalvåret!), men jag tänker inte förhasta mig med något. Men jag har det lätt att gå till det ljusa igen om jag vill, men jag måste ha tålamod. Ett tålamod jag faktiskt finner ganska starkt just nu. Och sen bara hur man utvecklats genom åren sedan studenten, helt insane egentligen.

Först att jag slutar be om ursäkt för andras fel. Att jag vågar lita på mig själv, att det inte är jag som står för andras misstag. Att om det verkligen spelar någon roll så är det de som ska komma och be om ursäkt. Ibland är måttet rågat och det kan vara förbannat bra att det rinner över ibland för ens eget bästa. Varför ge energi till personer som inte ger energi tillbaka? Jag är glad att jag har min kära J och få, men härliga vänner som har stöttat mig, att få mig att förstå att de kanske inte är något att ha ifall de ändå inte bryr sig(fast att jag någonstans ändå har hoppats). Men jag har nog bara den senaste månaden insett att det hoppet är förbi och jag är stolt över mig själv som inte har varit den som bett om ursäkt, speciellt inte pratat något ifall vi stött på varandra onyktra(för sånt gills fan inte, ska man reda ut saker så ska det vara i nyktert tillstånd).

Oj, vad hoppigt det här inlägget blev. Men så viktigt för mig.
Om du orkade läsa eller inte är en annan femma, och spelar
kanske inte jättestor roll. Och ibland saknar man gamla tider,
men de finns ju alltid kvar i minnet. ;)



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback