Ett snitt.

Det är så mycket jag skulle vilja skriva, men som jag tänker låta vara. Men en sak är säker, och det är att min kropp börjar på att ha återhämtat sig efter snittet(som det blev). Jag tog bort tejpen igår och kände att "ja, den här munnen, som det ser ut som, kommer alltid att påminna mig om när lillgrodan kom till oss och hur komiskt det blev när vattnet gick för att sätta allt i rullning." <3
Att göra ett snitt då? Det gick jättebra och var helt okej, det värsta var att sätta katetern och att ta sig på benen efteråt(vilken pärs att känna sig som tant Agda 95!). Det var fantastiskt härlig operationspersonal som fick oss att känna oss lugna och trygga och jag kände inte ett jota mer än att dom faktiskt gjorde något i magen som jag inte kunde urskilja. Helt magisk(!!) känsla när jag tillslut fick honom på bröstet/halsen fortfarande under operationsduken efter att han varit ute på en första koll. Vårt liv har tagit en vändning, och den är så självklar! <3



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback