Nedräkning.

Ligger på soffan och tänker. På vilken underbar familj jag har, vilken fantastisk son jag har och att snart är det dagen då huset anländer. Jag tänker på allt positivt för att försöka ignorera att kroppen mår skit.

Känns faktiskt lite surrealistiskt att huset egentligen skulle ha kommit imorgonbitti(det kommer nästa vecka istället), så länge som vi jobbat för det här. I jul är det 2 år sedan vi bestämde att vi skulle bygga nytt och alla tankar, idéer och liknande snurrade igång. Det här inte varit någon snabb process det här med diverse bygglov, garageflytt, avstyckningar med mera. Att det nu inte ens är tvåsiffrigt antal dagar tills det kommer är SÅ overkligt. Jag hoppas innerligt att jag känner mig piggare och helare till nästa vecka så jag får känna lite eufori, glädje, nervositet och spänning. Att jag orkar stå där och beskåda när det byggs upp. Få se vårt blivande hem komma på plats, där Sixten ska växa upp och vi ska leva.

Och vilken stjärna J är, garaget är på plats och klart. Helt lösvirkesbyggt utan direkta förkunskaper, jag är så imponerad över hur driven och händig han är min karl. Hans föräldrar har varit otroligt delaktiga i projektet också och hjälpt honom. Det är egentligen bara fasadmålningen kvar, som får bli av till sommaren i samband med att huset också ska målas. Tänk att vi snart är i mål!



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback