När man bara vill vara bra igen så man känner igen sig själv.

Det där med att ha ont är inte min typ av kaka. Min tröskel för smärta är visserligen relativt hög, men nu har jag bara ont överallt känns det som. Rygg, nacke och huvud. Och när det inte ger sig så blir jag så less och nedstämd. Det är hemskt. Idag väntar ett tredje besök hos sjukgymnast och jag hoppas att det vill bli bättre och att allt ska sluta hoppa tillbaka hela tiden. Vid mitt andra besök så liknade han alla mina fel i rygg och nacke vid att ha varit med i en bilkrock. Antagligen har jag dragits med det här längre än jag trott, bara det att när jag tränat så har musklerna orkat hålla ihop mig ändå. Och det är väl inte konstigt att det då kommer som en blixt från klar himmel när man är som mest otränad. Det är så mycket ork som går åt för att orka med dagarna att jag knappt kan känna det där pirret över att huset kommer, väldigt väldigt snart. Något som jag i vanliga fall skulle fokusera en hel del på. Hoppas iallafall på att ha blivit bättre tills dess så att jag kan njuta av dagen när den väl är kommen. :)



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback