Growing.

På senaste tiden har jag reflekterat över hur mycket jag vuxit som person.
Bara det att man inte är lika feg längre, att jag vågar stå på mig. Eller vågar
erkänna om jag har fel. Att jag frågar om det är något jag inte förstår eller
inte kan. Jag tar inte skit(om det inte är befogat förstås, och då erkänner jag
det, för min egen skull). Och det är nog den största grejen som hjälpt mig
att växa i mig själv. Även om jag aldrig kommer bli felfri(det kan ingen) så
är det en sån skön känsla. Den personliga vändningen kom nog som mest
efter det som hände i somras. Det har varit fruktansvärt jobbigt, har legat
och gnagt i huvudet. Men när bägaren rinner över så kan det någonstans
ur det hela komma något gott(även om det fortfarande är något jag tänker
på och att det är irriterande att jag inte kan släppa det), det har jag goda
vänner och min käreste att tacka för. Att känna att man vuxit som person
så oerhört mycket känns väldigt härligt och jag hoppas bara att det fortsätter.

Låt inte folk trampa dig på tårna i onödan. Du känner med dig om du har gjort
fel, och har du gjort fel så erkänner du det. Då kommer du växa!






Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback