Sitter och kollar igenom lite graviditetsbilder som jag inte hann med innan S kom och heller inte hunnit sätta mig med tidigare. Jisses vad overkligt det känns att se mig själv med den där magen, men jag kommer ihåg hur mysig den var och alldeles lämpligt stor. Jag kommer ju ihåg allt, men det är den där känslan man hade som är svår att greppa såhär i efterhand. Det som jag skulle ha ägnat ytterligare en månad åt(bara njuta av magen och att må bra som gravid) egentligen om lilleman inte hade haft så bråttom ut. Nu är han 3,5 månad och natten till måndag var första natten som han sov hela natten, jag kände mig så utvilad när vi väl klev upp. 

 

Det är ett annorlundare liv vi lever nu jämfört med förut. Tidigare var vi bara två, vi jobbade och vi tränade tillsammans flera dagar i veckan och hade massor med dötid tillsammans att bara slå på en film bland annat. Nu är vi 3, med den mista i totalt och självklart fokus. J jobbar och så håller han på med husbyggnationen och försöker träffa folk så ofta det går. Jag tror jag har sprungit 4 gånger, och då var två av dom med barnvagnen(känner ingen panik kroppsmässigt, men det är så skönt att röra på sig efter all tid som jag spenderar i soffan med lilleman). Det är knappt vi hinner eller ens orkar se klart en film nu för tiden, men det rör mig inte i ryggen. Jag är hellre med sonen och karln och bara gör det vi gör. Den här tiden är nu, sedan kommer nästa och jag vill fortsätta njuta. Det är bara liiite svårt att trycka in min kreativa sida mitt i allt det här, haha. Men några mössor och haklappar har jag sytt, samt påbörjat vimplarna till dopet och ritat skisser på möbler jag vill göra/göra om till huset som vi får se om de kommer kunna bli verklighet eller förblir just skisser.